Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livbojen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förrän vi kommit ut ur staden, vände jag mig om
för att se efter herrskapet Black. Jag fann då till
min bestörtning att jag var den enda vita personen
där. Hela bussen var för övrigt fylld av tysta män
i bruna burnuser, fezer och vita hucklen. Jag
frågade genast araben varför han inte placerat mig
bland de andra turisterna, men han log förargligt
och sade att han på grund av vårt samtal trott att
jag trivdes bättre bland marockaner än bland
euro-pcer. På detta kunde jag inte svara någonting, men
jag började nu misstänka att den djinn som blandat
sig i mina öden var en skratt-ande som tyckte om
att göra sig lustig över människor. Men ju längre
vi kommo ut i den afrikanska ödsligheten, ju mindre
tyckte jag om att färdas på ensamma vägar med
mina bröder i förtrycket. Och jag saknade bittert
det unga paret. Jag hade tyckt så mycket om dem
båda två. Om honom för hans fräckhet, snabbhet
och vida, fast ytliga orientering. Om henne för att
hon såg ut som om hon vore en million år gammal
och visste det.
Vi åkte och åkte, slutligen blev vår buss hejdad
av en mystisk man som dök upp från vägkanten.
Vi voro då ute på en vild och vågig slätt,
övervuxen med rosensnår som blommade med enkla vita
rosor i ett mörkt bladverk. De båda herrarna förde
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
