Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Extas i Sevilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den visst inte ens. Därav slöt jag att han måste
vara djupt försjunken i grubbel och det var han.
— Kerin, sade han (det hade han börjat med i
dag), om ni nu skulle säga mig, vad ert namn
betyder? Ja, jag menar inte det, utan vem ni
egentligen är. När ni nu vet så mycket om mig, så är
det väl rättvist att jag också lär mig att känna er.
— Ni har haft precis lika stora möjligheter och
lika lång tid på er.
— Kan så tyckas. I morse tyckte jag att jag
kände er. Ni var en liten kvinna som det egentligen
var synd om, lite för ledsen bakom ert glada sätt
och lite för ödmjuk. Jag tyckte jämt att ni behövde
tröst och uppmuntran... Men i dag har ni varit
en helt annan människa.
— Aj, sade jag, det var ju fatalt.
— Visst inte. Jag tycker om att se er glad och
överdådig. Jag ville bara så gärna veta orsaken. Kan
det vara det vi har sett? Jag är också mycket nöjd
att ha kommit in hit, men om jag hade något som
tyngde mig, inte kunde en stad göra mig glad. Det
kan endast en människa...
Det var en bekännelse och en uppfordran till
bekännelse, men jag teg ändå, det var för mycket att
säga. Nog visste också jag, var det är som endast
en människa kan. Nog visste jag att Macmaster
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
