Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frestelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han blev plötsligt röd om kinderna. Underligt
hur annorlunda hans ansikte nu var för mig,
ingenting mera kvar av det dickenska, det mysande,
finurliga jag sett först. Det var som om jag trängt
igenom alla utanverk.
— Jag trodde ni sov, sade han. Annars. En gång
var jag halvvägs i korridoren till ert rum, men jag
ville inte väcka er.
Jag undrade varför han sade så. Nog borde även
han ändå begripa att varje kvinna vet att när en
man vänder halvvägs, så är det för han är rädd för
vad som helst utom för att väcka henne. Varför
vände han? Och varför talade han om det framför
allt? En elak tanke, min första elaka tanke slog ner
i mig: Var det för att höra sig för hur jag skulle
reagera, om han gjorde om det ? Ändå hade han nyss
stått med en ring i sin hand och lagt ner den igen.
Försök att knacka på min dörr i natt, tänkte jag,
och jag ska lägga ett avstånd mellan oss, mot vilket
ett århundrade och en ocean är ingenting.
Men all denna upprördhet hade en mycket enkel
orsak. Det var bara det att jag icke tålde att han
hade ett reservat i sitt hjärta, dit jag inte nådde,
dit han drog sig tillbaka och försökte förlika
förnuftet, samvetet och kärleken. När han vände i
korridoren, när han lade ner ringen då rådde hans
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
