Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frestelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är kanske inte så märkvärdigt att jag
älskar er, sade han. Inte märkvärdigare än att
Amerika innerst älskar och beundrar Europa. Jag
har mött Europa i er.
— Men jag är en nybyggare från polcirkeln.
— Och ändå har ni lärt mig älska Europa.
Det blev en tystnad, den i vilken jag skulle ha
sagt: Jag älskar Amerika. Men jag sa det inte. Om
jag skulle sagt något hade det blivit: Jag älskar
1800-talet, och det hade säkert låtit besynnerligt.
— For heavens sake, Kerin, gråt inte.
Jag visste inte om att jag grät, förrän han
sade det.
— Då önskar jag att jag aldrig sett er och inte
kunnat göra er illa. Ni måste ju förstå...
Jag sade att jag förstod precis och att han inte
gjort mig illa. Tvärtom. Mera gott än han själv
visste. Och att jag kände en stor glädje, och att det
var väl därför jag grät. Det var en underlig vana
jag hade, sade jag.
Nu borde egentligen våra tåg ha gått åt var sitt
håll.
Men det var väl skrivet att också vi skulle pröva
den fara som lurar i alla skilsmässor; raseriet som
kommer i sista minuten då det går upp för en att
all tid är förbrukad, det raseri som begär att åtT
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
