Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kände inte längre den där hungern som plågat
mig hela dagen. De två meningarna som tåget tagit
upp och sjungit för mig tills jag trodde jag skulle
bli alldeles ifrån mig, dem hörde jag ej mer.
Jag var heller inte ensam, ty jag var inkommen
i livets rytm och det finns som alla av samma
erfarenhet veta, ingen ensamhet då. Min puls visste
sig vara inne i den rörelse som häver och sänker
jordens yta och efter vilken kulturer och andetag
stiga och falla. Den som andas i takt med livet
upplever att vara med överallt där livet är, har varit
och skall vara. Den korta stund detta varar mister
man allt sinne för gränser, även för gränsen, så
strängt uppehållen, mellan kärleken till Gud och till
en människa och räds ej att förblanda dem. Ty man
anar dunkelt att bakom all stigning och förnyelse,
den som sker märkbart eller omärkligt, sker i stort
eller smått, står samma hemliga kraft: kärleken. Och
man vet att det gåves ingen stigning och intet fall
om det inte funnes något förblivande att stiga emot
och falla bort ifrån, en fast punkt, genom vilken
skapas begreppen närhet och avstånd, höjd och djup.
När jag inte uthärdade längre att finnas i hela
universum, försökte jag samla hop mig själv så
mycket att jag blev en person. Men jag kunde inte
på länge få rum i mitt själv. Det skedde först då
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
