Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen och nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sanningen är nog helt enkelt den, att de som
byggde Alhambra räknade med att det alltid skulle
finnas ett moriskt kungarike Granada och att dess
kalifer i oöverskådlig följd skulle bebo denna borg.
Det var samma hybris som besatte Hugo Stinnes,
vilken ägde en villa med namnet" zur Ewigkeit. I
olikhet med nutida sultaner kunde den tidens
byggherrar konsten att bygga för evigheten och övade
den här. Men kanske skulle de avstått från att
använda sin ödesdigra kunnighet, om de vetat att
slutet skulle bli att deras sista fäste bleve ett byte
för sällskapsresor, dilettantiska målare,
romanläsande och -skrivande damer.
Då jag vandrade upp mot den väldiga bruna
murmassan med dess tunga tornmassiv, gjorde min
entré mellan vykortsstånd, turistbodar och
biljettluckor och råkade in i strömmen av strandhuggare
från en turistbåt, var min första tanke att det
var synd om morerna. Min enda tröst var att jag
inte behövde lyda, när denna skara dirigerades av
oupphörliga kommandorop: langsam gehen,
zusam-men bleiben, rechts gehen, links sehen, entzückt
werden.
Och ändå lydde jag. Blev förtjust precis där jag
skulle: i Sala de Dos Hermanas, Salon de
Embaja-dores och Jardin de Lindaraja. Alhambra är utåt
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
