- Project Runeberg -  Mannens släktliv i normalt och sjukligt tillstånd /
73

(1905) Author: Erik Wilhelm Wretlind - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 2. Lastens orsaker och förekomst.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erkändt är, att förstoppning ock kan disponera till lasten; ännu
mer är detta fallet med hudsjukdomar, som medföra klåda. Vissa
läkare tro sig hafva iakttagit, att första steget till lasten kan
begynna hos små barn med barnets sugande på fingrar, stortår
eller öfverarm. Vällusten af detta sugande ökar barnet genom
att samtidigt gno sig mot åtskilliga delar af kroppen. Barn af
nervösa föräldrar synas hafva mera anlag än andra till dessa
odygder.

Äfven när det gäller barn i skolåldern, ja också ungdom i
utvecklingsåren, som öfva onani, måste man därföre först och främst
taga reda på, om några sjukliga förändringar förefinnas, hvilka
kunna disponera därtill. Dessa måste då naturligtvis undanrödjas.
Men om den dåliga vanan inrotat sig, häfves den dock sällan
ensamt härmed, utan den måste i och för sig behandlas med
både fysiska och moraliska medel. Det gäller om denna last,
såsom om hvarje annan, att ju äldre den är, desto svårbotligare
är den.

Onanin kan, såsom vi sagt, äfven formligen inläras. Detta
är en bland barn och ungdom alls icke ovanlig orsak till
densamma. Synnerligen förekommer det i barnhem och
uppfostringsanstalter, i fall icke barnen särdeles noggrant öfvervakas. Men
äfven i skolor förekomma tidtals formliga epidemier af onani,
och det kräfves särdeles skarpsynthet hos läraren att komma
dessa på spåren och få fatt i de verkliga upphofsmännen, hvilka
då böra utan misskund skiljas från läroverket, i fall de icke
snart bättra sig.[1]

Inom familjerna förekommer det icke så sällan, att tanklösa
och lättsinniga barnpigor inlära barnen, till och med då de äro
ganska små, i lasten, troligen för att roa dem.[2] — Ännu


[1] En meddelare skrifver till oss: »En läkarekandidat har berättat, att
vid Ö. elementarläroverk sammanträffade han med en skolyngling, som
utkolporterade, att onani var mycket hälsosam, enär den befordrade en reslig
växt, sträckte på kroppen o. s. v. — En f. d. lärjunge vid N. läroverk har
förtäljt, att onani hade där genom en gatpojke, kommen från Paris, så
inrotat sig, att det väckte lärarnes uppmärksamhet. De höllo för ynglingarne
föredrag om lastens fördärfliga följder, hvilket hade den verkan, att den i
hög grad aftog.»
[2] Såsom exempel både på, huru tidigt gossar äfven kunna råka ut för
förförerskor, och hvilka lidanden detta sedan kan åsamka dem, taga vi oss
friheten göra följande utdrag ur ett längre bref till oss från en bildad
19-årig yngling:

Tidigt hade hos mig hvad jag skulle vilja kalla den grofva sinnliga
nyfikenheten blifvit väckt. En kvinna, som var i mina föräldrars tjänst i
min barndom (jag var då ännu ej fyllda 4 år!), var nog elak att söka lära
mig lasten genom att kittla mig å könsdelarna och att äfven på annat sätt
söka väcka till lif orena lustar och tankar. Ehuru jag naturligtvis då ej
förstod, att hon gjorde mig illa och ej någon vällustig känsla då uppstod,
efter hvad jag säkert minnes, har dock detta förfärliga minne från min
barndom för mig varit en källa till mycket lidande. Jag vågar ej afgöra, om
denna kvinnas beteende i någon mån kan anses ha medverkat till, att jag
en gång, då jag låg på magen och sparkade med benen, såsom barn stundom
bruka, af en händelse (ty någon direkt orsak fanns det icke) erfor vällustiga
känslor. Detta skedde omkring ett år efter det den ofvan omtalade kvinnan
(som blef bortkörd såsom äfven varande drinkerska) lämnat mina föräldrars
hus; jag var således omkring 5 år. — Lyckligtvis kom jag ej förr än 2 år
därefter att ånyo erfara sinnlig njutning, och först då vaknade inom mig
tanken på att söka medvetet framkalla sådan. Ännu dröjde det någon tid,
innan jag började oftare hänge mig åt lasten. Men den nyfikenhet, som
väckts så tidigt och som snart utvecklades till verkliga orena begär, i förening
med den olyckliga erfarenhet, jag gjort, ledde mig snart till de värsta
förvillelser, och vid 10 à 11 års ålder började jag ohejdadt hänge mig åt den
förfärliga lasten; jag minnes, att jag utöfvade den flera gånger dagligen.
När jag fortfarit någon tid på detta sätt, kom jag genom att smygläsa en
läkarebok, som fanns i mitt hem, till kunskap om hvad det var för något,
jag gjorde, och att det var farligt. Jag förskräcktes; men min vilja var
dock så svag, att jag fortfor lika ohejdadt som förut, utan att söka motstå
frestelsen. Och detta fortgick i flera år, ända till dess jag var 14 år! Då
först började en förbättring inträda. Som barn hade jag mottagit starka
religiösa intryck af min moder. Jag började längta efter att blifva befriad
från det nesliga slafveri, som jag råkat uti, och bad till min Gud om hjälp.
Visserligen hängaf jag mig nu också mindre ofta åt lasten, men fri från den
blef jag ingalunda. En vecka, ett par veckor, stundom en månad kunde jag
hålla mig fri, men ständigt återföll jag. Sådant har mitt lif varit "sedan dess.
I fem år har jag sålunda kämpat, bedit, fallit, ångrat, trott mig hafva fått
förlåtelse, fattat föresats att söka börja på nytt, men snart åter fallit. Ofta
har jag varit i förtviflan, men så har jag åter försökt att kämpa, än i egen
kraft, än i bön till Gud om hans bistånd. Men likväl kan jag ej säga, att
jag allt mer och mer bortlagt och öfvervunnit synden; nej, jag är
fullkomligt på samma ståndpunkt nu som vid början af dessa fem år. Längre än
en vecka eller fjorton dagar är det i allmänhet ej, som synden lämnar mig
i ro. Jag har dock varit stolt, så stolt, att jag ej kunnat förmå mig att tala
med någon människa om min skam eller att rådfråga någon läkare.

Min allmänna hälsa har dock först på senare tid börjat blifva klen.
Jag har nu benägenhet för att lätt få diarré, sofver mindre väl om nätterna,
blir lätt trött o. s. v. Äfven är min syn försvagad, likaså hörseln, som dock
aldrig varit god. — Det är blott om morgnarna, när jag vaknat, men ännu
ej kommit till fullt medvetande, som faran för fall är för mig. Om jag blott
kunde, genast jag vaknar, springa upp ur bädden i st. f. att ligga kvar i
halfvaket tillstånd med dess obehagliga drömmar, som då naturligtvis
behärska mig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manslakt/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free