- Project Runeberg -  Mannens släktliv i normalt och sjukligt tillstånd /
103

(1905) Author: Erik Wilhelm Wretlind - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 4. Onanins verkningar och kännetecken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


                                        Den 2 Ang. 1894.

11. Förlåt, att jag skrifver till d:rn och talar om min svåra belägenhet.
Jag har varit sjuk i 1½ år af en besynnerlig sjukdom. Jag har nu fått
veta den genom »Själfbevarelsen» af d:r Retau och »Den smygande fienden»
af Ekman.

Min sjukdom började med mattighet och de förfärligaste samvetsförebråelser
och hufvudvärk. Jag har alldeles mist mitt minne, som var
ovanligt godt, och så började en stingande smärta i hjärtat; till sist började det
krypa som någonting lefvande i hjärtat, och så fick jag hjärtklappning, och
ibland stannade det sin gång några sekunder. Värst var det, när jag skulle
somna; det ryckte till i kroppen. Jag led förfärligt. Jag var till
Serafimer-lasarettet i 4 veckor, men fick knappt någon lindring; det var i Oktober i fjol.
De frågade mig, om jag öfvat själfbefläckelse, men i min blygsel sade jag
nej. De sade, att jag inbillade mig; jag var ej sjuk; de kunde ej finna
något annat, än att hjärtat klappade oregelbundet, och att nerverna voro
angripna. Jag skulle blott äta och dricka så mycket jag kunde, så skulle
jag bli bra igen. Jag plågades af de förfärligaste drömmar; ja, jag tyckte
mig, när jag var vaken, se onda andar, och så var jag förfärligt matt i
benen; tryckning öfver magen och bröstet ibland. Och så blef jag som
förlamad i vänstra sidan och armen, men i sidan är det kvar något litet ännu.
Och så stack det ut i fingrarna, som om myror varit där. Ej några tankar
kan jag insätta mig i; medan jag var i skolan, fattade jag allting genast.

Jag har varit ovanligt stark efter min kroppsbyggnad, i synnerhet i
armarna, men nu är det blott nästan bara huden kvar. Men jag har ändå
ökat betydligt i krafter och fått nästan frisk hy, så ingen kan tro, att jag
Hr sjuk mera. När jag for från lasarettet, så sade de, att jag ej skulle
arbeta på en tid. Jag gjorde ingenting till jul, men jag blef värre; men så
började jag arbeta strängt kroppsarbete, och medan jag arbetade, så kände
jag mig nästan frisk, så att jag ännu på kvällarna är tvungen att arbeta så
mycket jag förmår, innan jag kan somna. Om morgnarna är jag sämre än
om kvällarna. .... Jag var 13 år, när jag fick lära mig onani af äldre
kamrater. Jag fortsatte med det till 18:de året. Men det 18:de året blott
några få gånger, förut nästan hvarje dag. Så började jag få pollutioner
nästan hvarje natt tills nu för 15 veckor sedan (jag är nu 20½ år). Och
under den tiden var jag i utsväfning med det kvinnliga könet. Ja, det är
otroligt, om jag skulle tala om det. Sädesflytningen varade 1½ år; jag
kände, huru jag blef sämre för hvar dag. Nu lider jag af hufvudvärk och
en brännande känsla mellan skuldrorna och öfver hjärtat; känner mig matt,
lefnadstrött
och mycket darrande.

Patienten tillråddes en badkur.

* * *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 4 00:03:09 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/manslakt/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free