- Project Runeberg -  Mannens släktliv i normalt och sjukligt tillstånd /
111

(1905) Author: Erik Wilhelm Wretlind - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 4. Onanins verkningar och kännetecken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huru olycklig jag är. Jag ser, att jag är fördärfvad till själen. .... Jag
tror knappt ändå, att jag är vansinnig. Är jag det? ....

Patienten erhöll stärkande medicin och åtskilliga dietetiska
föreskrifter. Men det ligger i sakens natur, att för en dylik patient
är det viktigaste att komma i andra yttre förhållanden, där han
kunde få goda hygieniska lifsvillkor, arbete efter förmåga samt
deltagande och uppmuntran. Hvarom icke, kan man visserligen
befara, att verklig sinnesrubbning utvecklar sig utur de fixa idéerna.

* * *

Till sist må meddelas ett bref, som visar, huru en yngling
kan på en gång varda herre öfver den mäktiga frestelsen. Historien
bör för andra kunna varda till hjälp och ledning, om den bästa
vägen
till seger. — Brefvets början lyder sålunda:

                                                Den 8 Dec. 1894.

19. Jag tager mig härmed dristigheten att besvära med ett bref för
att begära råd. Jag har under en lång tid varit fången i en förfärlig synd,
»själfbefläckelse». Vid en ålder af ej mera än 5 år ungefär lockades jag
därtill af en kamrat, som var några år äldre än jag själf, men öfvade då ej
lasten utan på hans uppmaning. Efter ungefär 1 år flyttade han därifrån
och jag minnes ej, att jag af egen drift började förr än vid cirka 11 års
ålder, då tror jag utan någon egentlig yttre orsak, endast drifven af
begärelsen. Så fortfor jag, ibland mera ibland mindre, alltefter som jag kände
mig frestad därtill, under flere års tid eller ända tills jag var mellan 16 och
17 år gammal, utan att jag visste, hvad det var jag gjorde. Jag hade ej en
aning om, att det var »onani»; detta kan nog höras underligt, men då jag
först lockades därtill, var jag ju så ung, att jag ej kunde ha reda därpå,
och ingen talade med mig om hvad »onani» var, eller huru farligt det var
och huru mycken synd man gjorde därmed.

Vid ofvannämnda tid kom jag underfund med, hvad det var jag gjorde.
Det »gick rundt» för mig, och jag kände mig gränslöst olycklig; jag grät
öfver min ställning och beslöt att aldrig göra det mera, men fann att det
var mig alldeles omöjligt. Med uppbjudande af all den viljestyrka jag efter
ett sådant lif hade kvar, var det ej möjligt att låta bli mera än 3 veckor
eller högst 1 månad; sådan slaf var jag under synden. Jag tyckte, att jag
»kämpade» af all makt, var ibland nära förtviflan, satte mig för den ena
gången efter den andra, att nu skulle det vara slut, men med samma resultat.

På detta sätt gick det, tills jag var nära 20 år, då jag en gång var
med på ett bibelsamtal, där äfven denna sak kom på tal; jag kände mig
djupt gripen, och då jag kände, att i egen kraft kunde jag ej öfvervinna,
beslöt jag att bedja om hjälp; och sedan dess har jag, vågar jag säga med
Guds hjälp, kunnat öfvervinna synden, så att jag ej fallit någon gång på
dessa år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manslakt/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free