Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 5. Onanins behandling och botande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han ofta öfvat onani eller därför att han, såsom en följd
däraf, ofta har nattliga pollutioner med eller utan erektion. —
En annan fråga är, om onanisten har den karakterens och
sinnets beskaffenhet, som behöfves för att göra en kvinna lycklig,
Detta kan endast för hvarje särskildt fall bedömas af honom
själf eller hans vänner.
Emellertid, om en förlofning kommer till stånd, är det bäst,
att de förlofvade till en början icke alltför ofta personligen träffas.
Kan detta icke undvikas, böra de åtminstone icke hafva det
smeksamt förtroliga umgänge, hvilket mellan trolofvade är
alltför vanligt. Nerverna, som behöfva hvila hos den förre
onanisten, uppretas nämligen därigenom alltför mycket. Han bör
vara nöjd med sin trolofvades bild och löftet om hennes
personliga ägande, till dess han åtminstone blifvit konvalescent från
sin last. Och skulle än något år förgå, innan han får inträda
i sitt äktenskap, må han icke anse den tiden förspilld. Han
kan ganska väl behöfva densamma för att stärka sina
förslappade nerver och göra sig duglig till de plikter och det ansvar,
som äktenskapet pålägger honom. — Varder han en gång
lycklig make och familjefader, skall minnet af hans ungdoms-synd
förblekna och, då han med skäl kan hålla sig ovärdig till den
barmhärtighet, som blifvit honom bevisad, skall han med
ödmjukhet kunna bära de lifvets pröfningar, som vänta honom,
samt med tålamod kunna fördraga andras fel och brister.
Vi tro, att det kan ur flera synpunkter vara till nytta —
äfven för läkare — om vi nu afsluta detta kapitel med en
sjukhistoria, som vi erhöllo för några år sedan från en bildad man.
Han skrifver i hufvudsak följande:
20. Kedan ganska tidigt (vid 9 års ålder) kom jag till kunskap om
onanins utöfning. Om jag ej missminner mig, kom jag underfund därmed
under gymnastiska öfningar vid klättring å raka stänger. Sedermera
utöfvades den i sällskap med kamrater, af hvilka de äldre med synnerlig ifver
hängåfvo sig däråt, menande sig därigenom blifva »starka och tidigt
utvecklade». — Så fortgick det (ibland flere gånger dagligen) till vid pass 18
års ålder, då ändtligen en bok, behandlande ämnet, föll i mina händer. Det
låter sig ej beskrifva, hvilka förskräckliga moraliska kval efter genomläsandet
däraf natt och dag förföljde mig .... Mitt första beslut var att helt och
hållet upphöra med lasten. — Snart nog märkte jag dock, att jag gjort upp
räkningen utan värden. Jag behärskade mig ej längre själf. Jag hade
blifvit en slaf under vanan. — Hvilket olidligt tillstånd: att vilja det goda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
