Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
och tillstadde icke sin son att härska; då lät han sätta
henne i tornet och behöll själv nyckeln därtill och lät
i flera dagar icke giva henne något att äta. Och sedan
gick han dit och öppnade dörren och menade, att nu
vore väl hans moder spak till sinnes och skulle ej mer
sätta sig upp emot hans vilja. Och se, när han trädde
in i tornet, då låg hans moder där död.
Men sedan den stunden, då konung Aristobulos hört
sin broders dödsskri, vart det sämre med hans sjukdom,
och han begynte utspy blod. Så hände det en dag att
en tjänare, som bar ut i ett fat det blod som konungen
utspytt, halkade och föll. Och detta var på densamma
platsen, där Antigonos segnat ned och där blodfläckar
ännu sågos å marmorstenarna. När konungens män, som
stodo omkring sin herres bädd, sågo detta: att konun-
gens blod vart utspillt på densamma platsen där hans
broder gjutit sitt blod, gåvo de till ett anskri av för-
färan. Ty detta tycktes dem vara ett ont varsel.
Men konungen, som låg i sin bädd, hade icke sett
vad som hänt, och han sporde sina hovmän varför de
ropat. Då ville de icke säga det. Men han sporde dem
ytterligare och befallde dem strängeligen att yppa vad
det var som förfärat dem. Dock ville de alls icke säga
det. Då uppfylldes konungen av vrede, och han ropade
att bödelsknektarna skulle komma och grymmeligen
pina hans män, ända tills de bekände vad de hade sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
