Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i
»Den dagen, o Ventidius, skall jag fröjda mig, när jag
får höra att du besegrat partherna. Ty jag har hatat
dessa parther och deras trolöshet, alltsedan de dödade
Crassus. Och vad det beträffar att de sände en arab
till hans läger för att på det listigaste ställa sig in hos
honom och leda honom vilse och föra legionerna ut i
öknen, så klandrar jag dem visserligen icke därför, ty
att den som vill värja sitt land, utvecklar någon list
gentemot fienden, må väl anses tillåtligt. Men det jag
finner gudlöst, det är att Surenas, sedan han inbjudit
Crassus till ett samtal — och detta under de heligaste
eder om att honom skulle intet ont vederfaras — likväl
lät rycka honom ned ifrån hästen och döda honom.»
Då sade Asinius Pollio, som låg på andra sidan om
Messala: »Mer än en gång hörde jag Cassius tala om
huru det var, när mitt i öknen barbarernas skaror oför-
modat kommo framstormande, allt under det de avsköto
sina järnskodda pilar. Och det hände, sade Cassius,
att när han befallde sina legionärer att rycka framåt,
visade somliga hurusom de icke kunde gå ett steg, ej
heller bruka sina händer, därför att den ena foten var
fastnaglad vid marken genom en pil och den ena han-
den likaledes fastnaglad vid skölden. Och i begynnelsen
hoppades de väl: snart skola dock barbarerna hava skju-
tit bort sina pilar, och då kunna vi bruka våra svärd
emot dem. Men sedan de märkt att partherna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
