Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
uppstod en tystnad. Ty alla visste att där var intet
som grämde Octavianus mera än detta: att han, då
slaget vid Philippi begynte, var ute på en lång lust-
vandring och att han förstod många menade detta vara
för att han ville hålla sig undan från striden.
Octaviani bleka anlete hade blivit blossande rött.
Men efter ett par ögonblick var det sig åter likt. Och
hans stämma var kylig och lugn såsom alltid, då han
svarade: »Du har rätt, o Antonius, jag företager gärna
vandringar om dagarna, men för din del lustvandrar
du visst hellre om nätterna.»
Då logo alla och Antonius icke minst, ty han var
av en godmodig natur och tålde att man skämtade med
honom. Men därpå genmälde han:
»Ja, för dig, Octavianus, vore det nog icke nyttigt
att gå ute om nätterna! Ty då bleve du helt visst und-
fägnad med ris av Scribonia.»
Nu var det många som sänkte sina ögon mot bordet
för att dölja att där var ett leende i dem. Ty eftersom
Octavianus hade en sådan natur att han sällan glömde
en skymf, fruktade man mera att förtörna honom än
Antonius.
Men Octavianus sade:
»Det är sant, o Antonius, att i det avseendet hade
du det bättre, då du var i Alexandria. Ty Kleopatra
gick ju själv med dig, när du var ute och strövade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
