Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
komma dit utan att väl känna alla remnor i bergväg-
gen och de steg, som där voro inhuggna. Och om en
man än kände stigen, måste han vara väl van vid att
gå den för att ej störta ned i bråddjupet. Och om han
än var väl van vid att gå dessa stigar, måste han falla
ned, ifall blott någon stötte till honom. Därför kunde
den, som stod vid en hålas mynning, lätteligen värja
densamma emot en hel legion.
Men då nu Herodes stod uppe å bergskrönet och
såg ned i klippdalen och betänkte detta, fann han
likväl på råd. Ty han lät sina män förfärdiga kistor,
vilka voro stora och starka, så att några män kunde
stå i dem, och dessa kistor sänktes med järnkedjor
ned ifrån bergshöjden.
Och de män, som stodo i dem, sköto med bågar och
spjut inåt hålorna, ja, de sprungo ock in i hålorna och
kämpade med rövarna. Och när dessa flydde undan
och dolde sig i mörka gångar, satte soldaterna eld på
det bränsle, som fanns hopat i hålorna, och dödade så-
lunda genom röken de flyende.
Men nu räckte Herodes ut sin högra hand och ro-
pade och sade: »I galileiska män, varför låten I längre
döda eder till intet gagn? Se, jag räcker här ut min
högra hand till en pant därpå, att vem av eder, som
vill underkasta sig och lägga ned sina vapen, honom
skall intet ont vederfaras.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
