Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOI
med Antigonos’ folk. Och själv drog han med en del
av sin här emot Eufrat.
Men vid pass två dagsresor ifrån Samosata var en
skog, i vilken en hop rövare höllo till. Dessa hade
länge härjat i landet däromkring och hade nedgjort
dem, som ville bringa livsmedel till Antonii här. Då
de nu märkte Herodes’ förtrupp komma, lågo de stilla
i skogen, till dess att truppen hade kommit ut på en
liten slätt emellan bergen. Då bröto de fram, föllo
dem i ryggen, dödade många och väckte stor förfäran
hos de andra, så att de flydde åt alla håll.
Men konung Herodes, som förde eftertruppen, hörde
vapenlarm och satte sporrarna i sin häst och ropade
till sitt folk att med all hast följa honom efter. Och
lian högg in på rövarna och fällde många. Och då de,
som flydde, märkte att deras konung var där, fattade
de nytt mod och vände om och anföllo fienderna på
nytt. Och sålunda blevo dessa omringade och alla
dräpta.
Och i hela nejden spred sig ryktet om att rövarna
som så länge plågat dem, voro utrotade. Och ryktet
härom kom också till Marcus Antonius. Då red Anto-
nius konungen till mötes, och då Herodes sprang av
sin häst, gjorde Antonius likaså; och han omfamnade
Herodes i hela härens åsyn och ropade: »Detta är i
sanning att vara en trogen vän! Ty du, o Herodes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
