Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
sidor tio rader av långa åror stucko ut — den ena
raden ovanför den andra. Samtidigt sänktes de i vatt-
net, och samtidigt höjdes de åter. Kerkyréerna kände
väl igen det skeppet; det tillhörde den mäktigaste man-
nen i världen, Marcus Antonius, Roms prokonsul i dess
välde i öster.
»Se, nu är Antonius på återfärd från Italien», sade
de till varandra. »Så har han väl nu förnyat sitt för-
bund med Octavianus. Ty därför var det han begav
sig till Rom.»
In i hamnen löpte skeppen, ankarna kastades ut,
och på små jollar foro befälhavare och legionärer i
land. Men slavarna avtogo sina kläder, buro dem på
huvudet och vadade till stranden. Och somliga skyn-
dade att uppresa tält, medan andra hämtade vatten
eller gjorde upp eldar till att koka maten.
I sitt tält låg Marcus Antonius på vilobädden av
elfenben. Vid huvudgärden var där i tältduken en
liten reva, som nyss vid uppsättandet rivits av tält-
stängerna. Genom denna såg han ett stycke av strand-
sluttningen. Därborta vid ett oliveträd stod Octavia i
samtal med Eros, hans unge husslav. Vad ville Octa-
via honom? Eros såg besvärad ut och blickade om-
kring sig, liksom orolig att bliva hörd eller sedd.
En stund senare, då Eros trädde in i tältet, sporde
Antonius, vad Octavia talat om. Och slaven bekände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
