Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
kniven i deras strupar. Men under det offret förbrann
å altaret, lyfte han sina händer mot höjden och bad
Jahveh välsigna folket.
Och hans anlete var skönt såsom dagen, och hans
hjärta var ungt och oskyldigt och fullt av en bävande,
undrande vördnad inför den Gud, som uppfyller him-
larna och jorden och dock lyss till människobarnens
böner.
Och allt folket, som var församlat, såg honom stå
där klädd i härlighet och själv skön såsom en dag och
med ögonen lysande, likasom fyllda av ett inre ljus.
Då steg där ett sorl ibland dem, såsom när havet sor-
lar för morgonvinden. Och somliga ropade: »Se, huru
skön är han icke!» Och andra sade: »I sanning, det
märkes att han har konungar till ättefader.» Och andra:
»Han är lik den ängeln, som kom till Manoah och som
sade: ’Vi spörjer du efter mitt namn? Underbar —
så är mitt namn’.» Och åter andra begynte gråta och
säga: »Huru lyckligt var icke vårt folk, då våra konungar
voro av makkabéernas ädla ätt!»
Och Herodes hörde allt detta, där han satt.
Och nu förhöll det sig så med Herodes, att lika
mycket som han älskade att höra sitt eget pris, lika
mycket hatade han att höra andra prisas. Och i denna
stund tänkte han i sitt hjärta: Denne måste dö!
Och detta hade han väl tänkt redan då Aristobulos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
