Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Herodes kom hastigt fram och sade: »Han sjönk i
vattnet — vi veta icke hur det tillgick.»
Då fäste Alexandra sin blick på honom. Och hon såg
att han ljög, och att det var han, som var mördaren.
Men hon vågade icke säga det.
Och medan hon klagande kastade sig över sin sons
döda kropp, tycktes henne detta vara det bittraste
av allt: att hon icke fick ropa ut att han var mördad och
kräva hämnd över mördaren.
Men Mariamne grät heta, sorgsna tårar.
Och hon visste icke själv vilket som var henne tyngst
och bittrast: att hon mist sin broder, vilken alltifrån
deras spädaste år varit henne mycket kär, eller att hon
måste tro att hennes make var hans mördare. Ty också
hon hade av Herodes’ blick och röst förstått, att det
var han som låtit dräpa Aristobulos.
XIX.
Men utanför Phraaspa väntade Antonius med otå-
lighet på belägringsmaskinerna för att kunna intaga
staden, vilken var väl befäst med starka murar och
torn.
Så hände det en dag, att imperatorn själv red ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
