Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
»Säg, imperator, sköter du alls intet om att den kvin-
na, som håller dig kär, dör av sorg?»
Då såg Antonius bestört på honom och sporde: »Vad
menar du, Alexas?»
Alexas svarade:
»Har du icke märkt, att Kleopatra tynar bort?
Har du icke sett att hon gråter? Har du icke varsnat,
att hon för sorg och grämelses skull intet förtär, så att
hon snart liknar en skugga ifrån Hades?»
»Men så säg mig då varför hon sörjer?» utbröt An-
.tonius. »Ty själv vill hon icke säga mig det.»
»Varöver sörjer hon? Det spör du, imperator, och
dock vet du, att hon har onda farhågor beträffande
denna härfärd. Hon fruktar att aldrig se dig återvända
från parthernas land. Ty du vet vad hon tror: att detta
år skall bliva dig ett olycksår, ifall du drager ut till
strid. Och om hon redan nu så mycket lider av denna
tanke, huru skall det då icke bliva, när hon snart
måste skiljas från dig? Ty då vi nalkas de bergiga
trakterna, där vägarna äro svåra och fienderna icke
långt borta, kan hon ju icke följa dig längre. Och för
visso skall hon då dö av sorg.»
När Antonius hörde Alexas tala sålunda, vart
han på det högsta upprörd. Och han skyndade till
Kleopatras tält och trädde in till henne och sade: »Säg
mig, sörjer du över att du skall skiljas ifrån mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
