Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
varsnar staden och templet. Och där mötte de Alexan-
der, ridande i spetsen för sin här.
Då nu Alexander och hans här varsnade denna
skara av män, utan vapen och klädda i vita kläder,
och ibland dem prästerna och allra främst överste-
prästen i en klädnad, skimrande av purpur och guld
och med en mitra på huvudet, så förundrade de sig
högeligen. Men ännu mera förundrade sig hären, när
de sågo vad Alexander, konungen, gjorde. Ty han red
fram till översteprästen och steg av sin häst och bugade
sig inför Jaddua.
Då kunde Parmenion, konungens fältherre, icke
avhålla sig från att säga till honom:
’Du, o Alexander, är van vid att alla böja sig inför
dig, både furstar och folk; huru kommer det sig då att
du först hälsar denne främling?’
Då svarade Alexander: ’Det var icke inför honom
jag böjde mitt huvud, utan inför den Gud, som han
tjänar. Ty att denne är en mäktig Gud, det har jag
erfarit.’
Och konungen berättade nu inför Parmenion och
Jaddua och de syriska konungarna, som voro i hans
följe, något sällsamt, som hänt honom. Ty han
sade :
’Då jag var i Dios i Makedonien och överläde med
mig själv angående detta företag, så hade jag en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
