Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
blivit överenskommet, på det att Antonius måtte föra
henne med till Alexandria. Där skulle hon uppfostras
såsom det brukades i den grekiska och romerska värl-
den.
Men Iotape hade en vit killing, som hon plägade
leka med och som hon var mycket glad åt. Och när
hon skulle föras bort, grät hon och ropade, att hon
ville alls icke resa, om hon icke finge taga sin killing
med.
Och konungen nändes icke göra henne emot i denna
sak, utan sade till de tjänare och tjänarinnor, som togo
vård om prinsessan: »Låten henne få sin killing med så
långt som till floden Araxes.»
När nu konungen av Medien kom ridande med sitt
följe, buro han och hans män höga, spetsiga mössor av
skinn och långa benkläder och korta rockar.
Och när de romerska soldaterna sågo dem, sade de
spefullt till varandra: »Se, huru de kläda sig, barbarerna!»
Men den lilla prinsessan var fager att åse, där hon
red å en vit mulåsna i en sadel, som var lik en korg
och som var prydd med pärlor och ädla stenar.
Och Antonius tog emot dem med all heder och av-
talade med konungen om nästa års fälttåg.
Men den dagen, då Antonius redde sig till att bryta
upp, fick konungen ett stort bekymmer, ty Iotape ville
alls icke släppa sin lilla vita killing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
