Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
ten; därpå begynte han fukta sitt skägg, såsom om han
ämnade raka sig, och sände så ut slaven. Sedan hällde
han ut vattnet, stack skålen till vännen och sade: ’Göm
den under din toga och gå ut och sälj den, så får du
litet pengar.’ Men efteråt blev där ett sökande efter
silverskålen, och Julia gick kring huset och skrek: ’Jag
skall låta lägga alla slavarna på pinbänken, den ene
efter den andre, tills jag klämt ur dem, vem som stulit
skålen.’ Då måste ju Creticus bekänna, vad han gjort
och be sin maka om förlåtelse. Se, sådan var Antonii
fader, och själv är han också frikostig, till och med
överhövan, ty en gång tillsade han sin hovmästare att
bära två hundra femtitusen denarer såsom gåva till en
av hans vänner. Då nu hovmästaren tyckte, att detta
var alltför mycket, men icke vågade säga det, fann han
på att stapla upp alla pengarna i en hög på ett bord,
för att Antonius skulle se, hur mycket det var, han
gav bort. När Antonius fick se högen, förstod han väl,
vad hovmästaren menade, men han ville giva honom
en läxa och sade: ’Vad — jag trodde verkligen, att en
million sestertier var mer än så! Det där är för litet
att ge bort; ge honom det dubbla beloppet.’
»Nåja», sade Hirtudo, »Antonius öser nog ut pengar,
men han tvekar icke heller att roffa till sig, när han
kan. I alla fall får han väl nu annat att tänka på.
Det var ett otäckt varsel, det där, som hördes i går.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
