Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
att Octavianus hatade drottningen, trodde han, att
detta skulle behaga honom.
Och till sist sade han: »Om du, o Cæsar, endast
tänker därpå, att jag varit Antonii vän och din ovän,
så skall du visserligen straffa mig, men om du betän-
ker, att jag varit trofast i min vänskap och gjort allt,
vad jag förmått för den man, som var min vän, då
skall du måhända tänka, att jag också gentemot en
annan skulle kunna visa mig vara en trogen vän.»
Och det han sade, behagade Octavianus. Ty väl
tänkte han inom sig, att Herodes’ vänskap för Anto-
nius icke räckt längre än dennes lycka — eftersom
Antonius ännu var vid liv och i Egypten, men He-
rodes icke skyndat till hans bistånd; — dock visste
Octavianus väl, att de människor äro få, som göra
något för sina vänner, när de därav kunna råka i fara
och svårighet. Och då han märkte, att Herodes var
en mycket klok man och visste, att han var en tapper
krigare och kunnig fältherre, så tycktes det honom, att
han kunde hava icke ringa gagn av honom.
Och han sade: »Sätt åter din krona på ditt huvud,
ty jag vill, att du ännu skall råda i Judæa. Och om du
vill bliva min vän och bistå mig lika så väl som du
bistått Antonius, så skall du icke behöva ångra det.»
Då sade Herodes: »Varmed, o Cæsar, kan jag nu
allra först vara dig till tjänst?»
20—162883. Roos, Mariamne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
