Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
tarna råkat i tvist med varandra och hur den yngre
lyfte sin hand emot sin broder.
Och deras blickar lyste av vrede, och de ropade
onda ord till varandra.
Då greps Mariamne av förfäran. Och hon skyndade
fram till dem och skilde dem åt och ropade: »Barn,
barn, gören icke så!»
Och så stor var ivern och ångesten i hennes blick
och röst, att hennes söner förundrade sig och strax
tystnade.
Då drog hon dem intill sig och sade: »Om I viljen
vara stilla, skall jag nu berätta för eder en saga.»
Och hon berättade för dem:
»Det var en gång en schakal, som hade fyra söner.
En morgon sade han till dem: ’Jag går ut till att skaffa
eder föda, och i solnedgången kommer jag hem. Leken
nu här invid hålan, och finnen I något byte, så tagen
det och stillen eder hunger. Men hotar eder någon fara,
så skynden strax in i hålan igen. Och först och sist:
hållen fred med varandra, ty annars går det eder illa.’
Medan nu ungarna lekte utanför hålan, varsnade
de en vessla. Den äldsta av dem sprang fram och slog
till henne med sin tass. Men de andra tänkte: ’Vill
han månne taga henne för sig ensam?’ Och de sökte
också att fånga vesslan och stötte till sin äldste broder.
Och de kommo alla i strid. Härvid kom vesslan loss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
