Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
då denna lära förkunnas ifrån taken. Men om männi-
skorna då skola vara starkare och mera uthålliga i det
goda, det vet jag icke, eller om de måhända i stället
skola vara djupare sjunkna i det onda, så att de säga
till varandra: ’Låtom oss göra allt vad oss behagar,
och må vi icke sky något, ty när vi dö, är likväl både
lycka och olycka slut och något straff för våra gär-
ningar gives icke.’ Se, om människorna begynna säga
så, då måste man ju lära dem, att ingen gärning är som
ej drager följder efter sig för gärningsmannen, och att
det onda de göra skall straffas både i dödsriket och i
det liv de åter hava att leva på denna jord.»
»Men om Gud, som skapat människorna, är vis och
barmhärtig, huru skulle det då kunna ske att ondskan
tillväxte på jorden? Måste icke människorna då små-
ningom bliva bättre, om det än tilläventyrs sker lång-
samt?»
»När en människa under sina jordelivs kretslopp
lärt sig den svåraste av alla läxor: att tänka mera på
Gud än på sig själv, att göra mera för sin nästa än för
sin egen ära eller vinning — då är hon fri från den
tvingande lag, som åter och åter dragit henne till jor-
den. Då stiger hon till ljusare världar än denna sorgens
boning. Ty i Guds himmel finnas många boningar. Så-
lunda gå då de goda bort ifrån jorden, men de onda
komma åter och åter hit. Därav förstår du, min dot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
