Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 336 —
Ingen som tröstade, ingen som led med henne, ingen
som skulle begråta henne
En tårlös snyftning skakade hennes bröst.
»O Gud, man lärde mig att du var rättfärdig,
man lärde mig, att du var barmhärtig — Aktar
du då icke därpå att vrånga domar fällas, att den
oskyldiga måste lida såsom om hon onda gärningar
gjort?
O Gud, hav förbarmande — sänd mig en glimt av
tröst! O att dock ett enda hjärta vakade och lede med
mig! — — — —»
Vad var det? Var det en dröm? Var det ängeln
Israfil, som lekte på sin harpa?
Eller hade verkligen en människa vågat sig dit för
att trösta henne? Vågat smyga sig ut på den dystra
gården utanför fängelsetornet?
Sakta tonade sången i natten:
En stjärnas sken mig mötte på min stig —
en stjärnas sken — hur ljuft, hur underbart!
Allena gick jag — sorgsen var min håg —
en stjärnas sken har helt förbytt mitt liv.
Vad är en stjärnas sken i fjärran rymd?
Det är ett mål att lyfta högt vår blick,
det är en eld att tända hjärtats eld,
det är en dröm om helga himlars ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
