Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
»Det hava också andra sagt», sade hon. »Och en
gång kommo vise män långväga ifrån och knäböjde
inför detta barn och gåvo det skänker och siade stora
ting om detsamma.»
När Aizel hörde dessa ord, fylldes hans hjärta plöts-
ligt av en stor och hänryckt glädje. Och han förstod
med ens, att det var om detta barn, som Mariamne
talat, då hon sagt, att han under sykomoren skulle
finna den, som skulle bliva till tröst för många.
Och stjärnorna glimmade å fästet, och palmerna
susade för kvällens vind. Och Aizel grep sin cittra och
lekte med fingrarna över dess strängar. Alltjämt dro-
gos hans blickar emot barnet, som låg där stilla och tyst,
med det vita anletet vänt emot stjärnorna. Och han
sjöng den sång, som föddes i hans bävande själ:
»Är du väl den som vi bidat på, som seklerna trånat
till?
Är du väl den som det siats om — som föddes till jor-
dens tröst?
Vår värld är sjuk, är av vånda full, är full av hat och
av hot —
ack, bringa din läkdom, bringa bot med din mildhets
klara blick!
Där susar en sorg i palmernas löv och en klagan i nat-
tens vind;
där skälver en smärta i varje våg, som irrar å ändlöst
hav;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
