Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och försvara den krona, hvars ägande redan kostat
nästan alla hennes förfäder lifvet?...
För hundra år sedan hade de upproriska
herremännen mördat Jacob 1 i Perth. Jacob II
hade under hela sitt korta lif fört krig på knifveti
med sina oefterrättliga och okufliga undersåtar,
de svarta Douglasarna. Jacob III dräptes af de
sammansvurna lorderna vid Bannockburn. Jacob
IV faller vid Flodden mot samme fruktansvärde
och oförsonlige arffiende, som nu vid Solway
Moss har drifvit hans son i döden. »Olyckor
och elände lura på detta arma rike,» mumlar
vidare den sjuke kungen, som nu, då han ej
längre har något hopp om att lefva,
hänsynslöst ger luft åt sina farhågor och mörka tankar,
— »kung Henrik ger sig ingen ro, förrän han
med vapenmakt eller genom ett giftermål har
lagt Skottland under England» ... Och han »vände
ryggen åt herrarna och sitt ansikte mot väggen»
— och dog. Maria Stuart — sju dagar gammal
— var drottning.
Den lilla prinsessan på Linlithgovv sades
strax efter födelsen vara »ett svagt barn, som
icke hade mycken utsikt att lefva». Var detta
sant och ej uppdiktadt af dynastiens många
fiender, tycktes hon emellertid fort ha tagit sig,
ty redan ett par månader efteråt kunde hennes
moder, Maria af Guise, med stolthet visa henne
»naken och utan kläder» för den engelske am-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
