Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kardinalen af Lothringen, hennes morbroder
Charles, beundrade henne högeligen — han
såg intet annat fel hos henne än att hon »åt
för myckeb. Detta fel följde henne alltid —
hon var icke i stånd att lägga band på sin
aptit, och det mystiska onda i sidan, hvilket
hela hennes lif plågade henne, uppträdde gärna
strax efter en måltid. Kanske berodde det på
att hon var så starkt snörad; liksom sin mor
var hon mycket robust, och tidens mod fordrade
ju en midja, som nästan omöjliggjorde
tillfredsställandet af en ung persons i allmänhet friska
matlust. Hon var mycket fåfäng — liksom hon
på det hela hade alla en ung flickas vanliga
svagheter: hon älskade smicker och
komplimanger, hon var tokig i parfymer och smycken
och vackra kläder. Trots sin säkert alltid
uppriktiga religiositet, trots alla finare kulturella
intressen var hon ytterligt världslig: »of the world
— vvorldly».
Oaktadt alla porträtt och beskrifningar på
Maria Stuarts utseende, är det numera rätt svårt
att bestämma, hvari hennes från hennes
tidigaste ungdom så högt beprisade skönhet
egentligen bestått. Hon var lång, yppigt och
kraftigt byggd och hade Guisernas starka
kroppskonstitution på samma gång som deras
»mobilité nervense». Ansiktet var fint, blekt och
långlagdt med lång haka och lång rak näsa, håret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
