Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sar, och den långa änkeslöjan klädde henne lika
bra som den käcka plymbesatta baretten.
Samtiden är enstämmig uti att prisa hennes ovanligt
vackra händer —»vostre longue, greslc et délicate
main», säger Ronsard — och Brantome skildrar
dem som »så fint formade, att ej en gång den
rosenfingrade Auroras kunde vara skönare». Likaså
berömmes hennes små fötter, hennes vackra skuldror
och fina, genomskinliga, klara hy. »La blancheurde
son visagecontendait avec la blancheur de son uoile»,
säger Brantome. Men med allt detta har hon
dock näppeligen varit den bländande regelbundna
skönhet, som eftervärlden så gärna föreställer
sig. Hvad själfva de yttre dragen angår, har
hon säkert ej varit vackrare än många andra af
sina samtida — åtminstone e n af hennes »fyra
Marior» var vackrare än hon — men det som
utmärkte henne och gaf henne hennes förrang
framför andra kvinnor var hennes enastående,
allt besegrande »tycke» — den obestämbara, rent
fysiska attraktion, den förtrollande ijufva värme,
som, när hon höll af någon eller ville vinna någon,
utstrålade från hela hennes väsen. Elisabeth af
Valois, hennes svägerska och fostersyster, var på
sätt och vis en långt finare skönhet än Maria —
förnämare och mera stilfull med sitt regelbundna
aristokratiska ansikte, de sorgmodiga ögonen och
den smala pannan, intill hvilken den lilla
pärl-prydda hufvan under den juvelbesatta baretten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
