Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varningar i Lothringen tycktes fullkomligt glömda
— hon litade naivt på honom och öfverhopade
honom med privilegier och värdigheter (han
blef sålunda jarl af Mar och strax efteråt äfven
af Moray), blott för det han — stående
utanför den egentliga adeln och kronan närmare —
skulle åtaga sig besväret att hålla styr på de
täflande klanerna.
Att hon själf personligen under första tiden
hufvudsakligen slöt sig till huset Qordon, hvars
hufvudman jarlen af Huntly var, är helt naturligt.
Dels stod familjen på samma religiösa ståndpunkt
som hon själf, dels tyckte hon om och hyste
respekt för gamle Huntly och en viss, ytterst
kvinnlig förkärlek för hans son, den vackre och
ståtlige John Oordon. Denne beundrade henne
nämligen betydligt mera än det egentligen var
passande för en undersåte, men så länge hon
icke kände sig komprometterad, tog hon aldrig
en mans hyllning illa upp. Då emellertid Lord
James erhöll grefskapet Moray — hvilket
Gor-donarna gjorde anspråk på — och samtidigt
tillika med Lethington, såsom de båda mäktigaste
advokaterna för en protestantisk engelskvänlig
politik, under året 1562 mer och mer började
träda i förgrunden, drog sig Huntly, sårad och
ond, tillbaka från hofvet, på samma gång som
den vildsinte John Gordon gjorde sig omöjlig
i Edinburgh, råkade i kif med ordningsmyndig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
