Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och togs till fånga, medan chefen och hans söner
straffades på det hårdaste. Maria Stuart var
annars icke grym — icke efter den tidens standard
— men den hämnd hon tog på den gamle Huntly
(eller rättare på hans döda kropp) och på John
Gordon visar att, när det gällde att straffa en
uppstudsig eller försvara hvad hon ansåg för
sin »värdighet», hade hon ej större respekt
för döden och lidandet än de flesta andra af
sina samtida. Känslosam eller förfinad enligt
våra begrepp var hon naturligtvis aldrig: kom
ihåg, hur hon som drottning af Frankrike dag
ut och dag in under hösten 1560 kunde uthärda
att se kättarbålen brinna i Amboise, och hur
hon senare i Orléans kallblodigt hjälpte sina
morbröder att locka prinsarna af blodelt i fällan.
Och hon var i hög grad robust anlagd, allt
annat än nervös, när det gällde att »se blod».
»She repenteth nothing (säger sändebudet
Randolph i ett bref till Cecil under denna hennes
razzia i högländerna), but vvhen the lords and
others came in the morning from the vvatche,
that she vvas not a man to know what life it
was to lye all night in the fields or to vvalk
upon the causeway with a jack and knapschall
(hjälm), a Glasgowbuckler and a broadsword.»
Det är under den första tiden liksom om
Skottlands råa höga fjälluft berusar henne, som
om Stuartracens mest primitiva instinkter — så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
