Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallade, antog man att denna entente cordiale
mellan Spanien och Skottland var betydligt
hjärtligare än den i verkligheten var. Ovissheten om
hur långt Filip ville sträcka sig för att hjälpa
Maria, band till en viss grad Elisabeths händer
hon beklagar sig högljudt men törs ej öppet
bryta med regeringen i Edinburgh, och söker
genast så godt hon kan parera den stöt hennes
politik fått genom att ånyo kokettera med den
stackars så ofta narrade ärkehertigen. Men
där-mot afskedar hon definitivt den ungdomlige
kungen af Frankrike, för hvilken alltså Maria
nu icke längre kan anses farlig*.
Men den, som kände sig ännu mera
förgrymmad öfver detta giftermål än själfva Elisabeth,
var Moray. Ända från första stund Darnley kom
till Wemyss, hade han varit nervös för att Marias
tycke för pojken skulle sluta på det viset och
var nu — enligt Randolphs ord — »the
sorrovv-fullest man that may be». Det är troligt att han
skulle känt ovilja mot hvilken man som helst hans
syster valt, emedan en »konung» naturligtvis
* Dä Castelnau de la Mauvissiére (Katharinas sändebud
hos Maria) på sin resa genom London i maj detta Ar
uppvaktade Elisabeth, underhöll hon 8ig på sitt bizarrt förtroliga
och framfusiga sätt med honom om Carl IX. Hon vore icke
värdig en så mäktig furste, suckade hon sentimentalt — hon,
»som ingenting annat hade än sitt lilla rike, sin dygd och
sin kyskhet. Men i afseende på dygd, det visste hon då med sig
själf, behöfde hon ej truda i skuggan för någon annan jungfru
i världen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
