Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtit sina härolder under trumpetstötar
högtidligt utropa den förestående ceremonien från
Edinburghs torg och på samma gång
tillkänna-gifva sin afsikt, att »den illustre prins Henry»
hädanefter skulle »nämnas och betecknas konung
af detta vårt konungarike». Dock erhöll han
ej vid detta tillfälle — lika litet som någonsin
senare — trots alla ansträngningar den
»matri-moniala kronan», som Frans II innehaft.
Darnleys konungatitel var aldrig annat än ett tomt
namn och ända från början så opopulär bland
folket, att ingen vid hyllningen dagen efter
bröllopet — berättar Randolph — utom Lennox
själf kom sig för att ropa »Qud bevare Hans
Nåde».
Den 29 juli, innan klockan ännu var sex på
morgonen, trädde Maria, förd af jarlarna af
Lennox och Athol, in i kapellet på Holyrood,
hvarest ett par minuter senare Darnley mötte
henne. Hon var ännu klädd i djup sorg med
svart klädning och änkeslöja, medan
brudgummen däremot uppträdde praktfullt smyckad, »så
stolt och trotsig, att han snarare tycktes vara
herre öfver hela världen (»a Monarch of the
World») än den person vi för icke länge sedan sett
och känt som Lord Darnley» ... »Alla utmärkelser
och värdigheter (heter det vidare i samma bref
från Randolph), hvilka det står i hennes makt att
bortgifva, har hon redan beklädt honom med».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
