Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troligen tillskref hon det — såsom de flesta andra
gjorde — blott sårad fåfänga och svartsjuka och
blef ej alltför stött öfver att han ej unnade henne
åt någon annan. När han efter Arranaffären
kom och kastade sig på knä för henne och
bad henne om förlåtelse (det tordes han!),
hade hon rasat och stormat och låtit sina knektar
fängsla honom. Men inte varit alltför ond, när
han rymde sin väg. Och nu, när hon kände
behof af att ha en verklig man vid sin sida,
räckte hon ovillkorligt åter ut handen efter
James Hepburn och kallade honom genast hem.
Och han kom. Troligen med ett ironisk
leende i ögonvrån, när han mindes, hur onådig och
ond och kränkt hon varit den där sista gången
de träffades. Hon mindes det nog också och
förstod hans leende — och skrattade. Det
egendomligt förtroliga förhållande emellan dessa två
— från början en väpnad fred med beständiga
utfall — blef nu under lifvet i fält dagligen
intimare, då de under hösten tillsammans jagade
rebellerna öfver mossar och hedar och hon
frågade honom till råds om allting. »Bothwell takes
great things upon him and promises much»,
skrifver Randolph till Cecil redan i oktober 1565
— och ungefär vid samma tid föreslår Maria
— mycket emot Darnleys vilja — att utnämna
jarlen till den höga värdigheten af
Lieutenant-general of the Realm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
