Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Du Croc berättar) och — trots sin för en
skotsk jarl på den tiden ganska ovanliga
bildning — allt annat än pedantisk. Att han ägde
starkt sinne för humor framgår af flera hans
yttranden, likaså att han var ironisk, själfsvåldig
och oförskämd mot både män och kvinnor, när
han talade om dem, samt icke sparade någon.
Han var berest och världserfaren och kunde, när
han ville, antaga en hög herres förnäma hållning,
liksom han kunde prata och skämta med
drottningen på det sätt, hvarvid hon sedan sin tidiga
ungdom var van. Men framför allt har väl hans
oförvägenhet, hans personliga styrka, det krigiskt
äfventyrslystna, det våldsamma och hänsynslösa
i hela hans natur och uppträdande tjusat henne,
och vid beröringen med hans »ardeur» — detta
är det ord hon själf brukar — har den hittills
slumrande lidelsen i hennes egen själ plötsligt
blossat upp i full låga.
Efter sonens födelse blef drottningens
förhållande till Darnley mer och mer outhärdligt.
Han var emellanåt, när de träffades, alldeles
utom sig, rasande af svartsjuka och oregerlig;
— höll sig emellanåt undan och gick bara och
grubblade och grämde sig, missnöjd med sig
själf och alla, olycklig öfver sin egen förnedring
och Marias föraktfulla köld, ömkligt gråtmild
och dåraktig i sin förtviflan. Drottningen hade
nu genom klokhet och skicklighet — smicker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
