Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»vissa svarta blåsor», hvilka Buchanan icke tvekar
att tillskrifva »svart förräderi» — förmodligen
menar han med detta »förräderi» gift. Detta
är emellertid inte sant — den sjukdom Darnley
fått var smittkoppor, och den uppträdde så
våldsamt, att man under en tid verkligen trodde,
att den skulle spara mördarna besväret.
Ty de utsedda mördarna voro redan
innanför gränserna. Att gifva Morton och hans
Douglasar fri lejd förutsattes nämligen af de
sam-mansvurna — och utan tvifvel äfven af Darnley—’
vara detsamma som att gifva dem rättighet —
eller ännu mera exakt — tillåtelse att hämna
sig på den, som efter den 9: de mars förrådt och
förnekat dem. Att Morton, som var fiffig nog
att inse, hvarför Bothwell (själen i den
nuvarande regeringen) absolut ville ha honom hem
igen, icke visade sig mera ifrig att betala priset
för den nåd drottningen visade honom, var ett
stort streck i räkningen. Ty sannolikt hade
gräns-jarlen hoppats, att Douglasarna allena skulle
åtaga sig bödelsarbetet, och att skulden —
liksom det skedde vid Riccioaffären — nästan
uteslutande skulle falla på dem. Allra helst
borde naturligtvis Morton haft den takten att
förstå halfkväden visa. Att han ej gjorde — eller
icke ville göra detta, framgår af Bothwells och
Lethingtons besök på Whittinghame i januari.
Ehuru jarlen af Bedford i början af nyåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
