Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta för att trösta sig öfver hans kända lättsinne
har upprepat för sig själf, återfinnes äfven i
nästan precis samma form i »det långa brefvet».
I den femte sonetten, som nu följer, ger hon
åter sitt hat till Lady Bothwell luft, hånar henne
och anklagar henne för beräkning (eller kanske
för att ännu älska Ogilvie). Det heter nämligen,
att när hennes man sökte vinna henne, visade hon
sig alltid kall — »riayant plaisir de votre grande
ardeur» . . .
Men n u börjar hon förstå — utbrister
drottningen därefter triumferande — hur oklokt det
varit af henne att ej värdera en sådan älskares
ömhet. »Och ville gärna vinna min vän tillbaka
genom sina uppstyltade lärda bref (par les escrits
tout fardés de savoir), som hon inte själf finner
på, men som hon lånat från en eller annan berömd
författare, i det hon låtsar smärta utan att känna
den»...
»Du tror henne! Ack, alltför väl märker
jag det. Och du tviflar på min beständighet!
O, min enda älskade och mitt enda hopp! (O,
mon seul bien et ma seule espérance!) — och
jag kan inte öfvertyga dig om min trohet. Du tror
mig lättsinnig (Vous m’estimez légére) — jag ser
det»...
Genom Marias lidelsefulla försäkringar kan
man här tydligt se, hur rätt samtiden hade, när
13. — Mallivg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
