Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade Lethington och Bothwell förmått sina
med-brottslingar att göra detsamma. Dessa papper
ansågos ovärderliga »pour se donner une
con-tenance.» Och hvad Bothwell nu önskade var att
af hufvudmännen för klanerna samt rikets öfriga
ledande herrar erhålla en dylik formell
auktori-sation, som å priori rättfärdigade de
föranstalt-ningar för framtiden han snarast möjligt hade i
sinnet att företaga. Han fick också samma afton
i behörig ordning de fordrade underskrifterna —
blott jarlen af Eglinton lyckades smyga sig bort
utan att underteckna, och Moray hade med vanlig
framsynthet förfogat sig bort från Edinburgh, i
det han för ett par dagar sedan företagit en resa
till kontinenten. Dock mena några, att han
dessförinnan låtit öfvertala sig att underteckna
förbindelsen. I alla fall lämnade han Skottland i
bästa förstånd med systern, som grät när hon tog
afsked af honom och önskade (skrifver Drury
till Cecil) att han y>were not so precise in
religion». Troligen lämnades de flesta
underskrifterna i Ainslies källare långt ifrån godvilligt (man
vet sålunda, att Marias vän Lord Herries, efter att
ha tecknat sitt namn, sökte varna drottningen),
men det var ej rådligt, ja, nästan ej möjligt att
just nu neka jarlen af Bothwell något. Alltsedan
processen var hufvudstaden full af hans klansmän
och gränsknektar, jarlen af Mar hade måst
öfver-lämna kommandot öfver Edinburgh slott åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
