Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom och parlamentet hade godkänt, att
drottningen gjort honom till härskare på Dunbar.
»I betraktande af hans hus’ adel och ålder,
hans företrädares och särskildt hans egna stora
tjänster mot vår öfverhet» (såsom det i
inledningen till denna famösa »Ainslies Bond» heter)
vågade alltså ej lorderna annat än lofva honom
»upon our Faith and Honours and Truth in
onr bodies, as we are noblemen, and will answer
to God» bistånd i hans lofliga förehafvande att
försöka »röra Hennes Majestät till att sänka sig
själf och taga en af sina födda undersåtar till
man». Men »ifall någon skulle drista sig direkt
eller indirekt, öppet eller under någon
förevändning att hindra, fördröja eller störa detta
giftermål», då skulle de undertecknade anse och
estimera hindrarna och motståndarna såsom sina
gemensamma fiender och i>evil willers».
Detta papper var underskrifvet af sju jarlar
och elfva baroner. Förmodligen ha alla dessa
herrar ej varit synnerligen hemlighetsfulla, ty
redan dagen efter tyckes Kirkcaldy of Orange,
Morays anhängare och ifrig protestant, som icke
själf varit med om saken, veta ganska godt besked
angående Bothwells planer. I ett bref till en
af Elisabeths betrodde män, Bedford, skrifver han
nämligen, att det efter allt att döma ser ut som
om drottningen nu ämnade äkta Bothwell, och
att man äfven talar om att hon vill försöka taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
