Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne; — för att sauvera apparencerna, antog
man, ty i verkligheten visste nog drottningen
mycket väl, att borgen, som Bothwell höll, var
ointaglig. Dessutom visste hon äfven — innan
hon inlät sig på äfventyret — att den skotska
lagen var sådan, att hon i sin egenskap af
suverän efter Bothwells kränkning af hennes
person var i stånd att juridiskt skydda honom.
I fall hon kunde förmå sig att förlåta honom
detta brott, som en kvinna aldrig annars
förlåter, fritog hon honom genom sin benådning
samtidigt från alla förseelser han förut gjort sig
skyldig till — alltså äfven frän mordet på Darnley.
Det är sådana paragrafer Andrew Lang kallar
»the sublimities of Scots law». (»A pardon for
the abduction would cover the murder.»)
Under den korta stund Bothwell på
Dun-bar hade tid att sysselsätta sig med sina öfriga
gäster (eller fångar), talade han med James
Melville och svor på, att han skulle äkta
drottningen »antingen folk ville det eller ej — ja,
antingen hon själf ville det eller ej». Om detta
skulle vara ett slags bryskt ridderligt försök
att skydda drottningen, i det han låtsade sig
vara osäker på henne, var det förgäfves: icke
ens hennes bästa vänner trodde, att hon ville
ha jarlens dåd ogjordt.
I ett bref, skrifvet strax efter giftermålet
och ämnadt att inför hofvet i Frankrike för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
