Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okänd hand på slottets portar skrifvit »Mense
malum majo nubere vulgus aii» (folket säger, att
giftermål i maj bli olyckliga), menade han säkert,
att man ej behöfde taga sin tillflykt till gammalt
skrock för att förutsäga, att detta äktenskap
skulle bli olyckligt. Men då han på sitt vis
— liksom Throckmorton — höll en smula af
Maria och egentligen tyckte, att det var
bitter-ligt synd om henne, lägger han öfverallt i brefven
till Paris, då han skildrar, hur olycklig
drottningen för närvarande känner sig, hela skulden
på Bothwell, framför allt på hans tyranni och
oresonliga svartsjuka: »et il scavait bien, qu’elle
aimait son plaisir et å passer son temps aultant
que aultre du monde». Hvarför kan karlen
åtminstone inte unna henne de oskyldiga förströelser,
som ännu stå henne till buds, tycker han. För
hvar dag tillspetsas situationen, och drottningen
känner sig mer och mer isolerad. Den ene efter
den andre af hennes skotska vänner vända sig
ifrån henne, medan de katolska makterna plötsligt
kyligt förnämt ignorera »cette princesse», som
en gång haft en värld af furstar för sina fötter
och nu efter protestantisk ritual gift sig med
en kättersk undersåte. Många krokodiltårar
utgjutas i London och Paris, och Elisabeth är
mer än någonsin ärbart indignerad. Och ytterligt
skadeglad. Ty hittills har ingen helt och hållet
kunnat krossa Maria Stuart, men nu har Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
