Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som på bröllopsdagen visat sig så förtviflad,
någonsin ansett detta äktenskap efter
protestantisk ritual riktigt giltigt. Men hennes svar till
Du Croc och denna af henne själf skrifna
proklamation lämna alldeles intet tvifvel om (äfven
om icke andra bevis på hennes sinnelag till
öfver-flöd funnes), att hon af hela sin själ kände sig
bunden vid Bothwell och uppriktigt ansåg hans
sak för sin och hans fiender för sina.
Och icke väl var hon fri från belägrarna och
hade sett mörkret inbryta, förrän hon i en hast
lät ikläda sig mansdräkt och så godt som allena
— omgifven som hon visste sig vara af en
fientlig här — red ut i natten för att åter möta sin
herre och husbonde, som i närheten väntade på
henne. Och nu är Maria Stuart åter i sitt element.
På landsvägen, i sadeln, i sommarnattsskymning
öfver hedar och mossar, med lurande rebeller i
snåren, den vilde gränsjarlen vid sin sida och
framför sig soluppgången och hafvet och Dunbars
fasta slott. Klädd i stöflar och sporrar, sittande
grensle på hästen, red drottningen hela natten
efter den ohyggliga och tröttande dag hon nyss
genomlefvat, utan att tröttas och utan att förlora
modet. Och det var en annan Maria Stuart, både
gladare och djärfvare, bra mycket mer gaillarde,
som Bothwell i morgongryningen lyfte af hästen
utanför sitt Dunbar, än den, som för ett
par veckor sedan på Holyrood gråtit och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
