Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och då har väl Du Croc (hvars bref till Carl IX
tillika med James Melvilles uppteckningar nu äro
våra hufvudsakliga källor för hvad som denna
söndag passerade) kommit fram med sitt andra
villkor — tvekampen — hvartill Bothwell genast
bekymmerslöst öfvermodigt samtyckte. »Nej,
nej!» afbröt drottningen genast i ångest — hon
ville aldrig tillåta detta... Men då hennes här,
trött af den eviga väntan, demoraliserad af den
fortsatta overksamheten och öga mot öga med
den farliga, brutalt anklagande bilden på det
fientliga banéret, för hvar timme som går
intager en mer och mer vacklande och opålitlig
hållning, ja, till slut börjar desertera, törs hon
ej längre motsätta sig utan ger dröjande och
motvilligt Bothwell lof att pröfva sin lycka.
Kirkcaldy of Qrange och Lairden af
Tulli-bardine erbjuda sig först såsom hans
motståndare; men både Maria och Bothwell själf
förkasta deras anbud — de äro bägge af för
låg börd, äga ej jarls rang. Bothwell begär att
kämpa mot jarlen af Morton, medan Lindsay
såsom Darnleys vän och tjänare fordrar att bli
föredragen. Det har emellertid blifvit sent, solen
börjar redan sjunka, men herrarna kunna ej
komma öfverens. Mellan de bägge härarna
väntar kallblodigt Morton, stödd mot sitt ryktbara
slagsvärd, ofta nedblodadt i fejderna mellan
Douglasar och Stuartar, detsamma som en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
