Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sin omgifning genomkämpat, innan hon i
galadräkt, med bönbok och krucifix, behärskad
som om hon genomgick ett hofceremoniel, böjde
sitt hufvud under bilan. Men denna Swinburnes
bedragna och fångna drottning, som från sitt
eget lidandes höjd ännu en gång stolt ser ned
på sina fiender, på den värld hon lämnar, liknar
icke mera Schillers, än en vingklippt kungsörn
liknar en af hökar söndersliten"" dufva. Långt
ifrån att beklaga sig öfver ödet, som lät henne
födas till tre kronor, behåller hon ända till det
sista sina suveräna instinkter, är in i döden
Elisabeths målmedvetna och jämbördiga rival.
Hon är ej egentligen resignerad, hon är snarare
blott ironiskt öfverlägsen gentemot sitt
obarmhärtiga öde, fullkomligt desillusionerad. Alla
lidandets ord, säger hon, har hon nu lärt utom två:
»The last is death for any soul to learn,
The last save death is patience.»
Hon är den outtröttliga, lidelsefulla
jägar-innan, den af naturen otåliga, den lifsbegärliga,
som dödsfruktan ej kan kufva, men som har
haft »enough of hope», och lämnar världen halft
förvånad öfver att hon, som så länge varit dess
medelpunkt, verkligen kan undvaras där:
»Stränge has been my life, and now
Stränge looks my death upon me.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
