Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då hände det! Byggmästarn, som byggde huset,
blev tokig vid tanken på vad han gjort, och hängde sig
en natt i takstolarna.
Skulle lycka kunna förbliva i ett sådant hus?
Gumman Mandelin dånade och måste ha engelskt salt,,
systrarna slogo ihop händerna tjugu gånger i rad,
stads-fiskalen tog en extra kantin punsch på Stadskällaren, dit
han flytt, Mia skalv som ett daggigt darrgräs i patron
Lacks famn, men han flammade med sina svarta ögon,
slog näven i bordet och skrek:
— Är det jag, som har hängt mig, va?
— Buh! svarade alla. Nej!
— Är ni skrockfulla, va?
— Buh, svarade alla. Ja.
— Men inte jag! skrek patron Lack tillbaka.
Byggmästarn hade dille, och ajöss med den. Men huset är
färdigt, och nu flyttar Mia och jag dit upp.
Och det gjorde de. Och inte nog med det, utan patron
Lack gjorde nu det allra, allra värsta av allt. Han gjorde
bröllop själv.
Det var en röd marsafton, då himlen i dessa bygder
mot kvällen kryper och gömmer sig i de av första
förvårstövädret och nattkylan glaserade snödrivorna och
lyser som ett evighetens och salighetens sken ur deras
inre, mötande samma sken ur rymden, och så vet man
icke längre, vad som är jord, vad som är himmel, vad
som är timlighet, vad som är evighet, man känner sig
bara sväva i själva Gud Faders lysande och leende
ögon-pupill.
Då stod hela stån och "koxade", som det hette, dvs.
glodde in genom fönstren till nedre botten på patron
Lacks nya gulmålade hus — gult till råga på allt! — och
där inne i salen knäböjde på var sin sidenklädda kudde
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
