- Project Runeberg -  Planeten Markattan : en liten förhistoria /
29

[MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konkurs, ja, folk av alla slag. Patron sände en del till
stora gulhuset uppe pl högsta kullen ovan stån, ty där
hade han nu eget kontor och två kontorsfröknar, eller
gav möte där uppe efter banktid och middag.

Och bara han småsprang på sitt vanliga sätt genom
stån, störtade alla handlande till butiksdörrarna:

— Patron! Patron! Jag har fått in nya tyger,
halsdukar, modeller, helfet storpipig schweizer ...

Han kunde inte låta bli, han tittade in, sköt upp
glasögonen i pannan, ty nu måste han bära glasögon, vände
och tummade på sidenet, gnuggade kamgarnet, smakade
en gnutta av schweizerosten.

— Skicka hem! Skriv opp! blev slutet på visan.

Och i vindskontor och källare och garderober och

byrålådor uppe i gula huset hopade sig skatter på skatter:
kaffebalar, sockerkistor, råg- och vetesäckar,
potatistunnor, djurkroppar, fågel, lax, sill, strömming, konserver,
vinfat, cigarrlådor, tygbalar, strumphögar, allt, allt, allt.

Och nere i butikerna runt stån växte räkningarna som
humlerankor.

— Skicka upp i banken! sa patron Lack, och om det
nån gång skulle fallit honom in att se sig omkring, skulle
han sett, att han var som en paviljong, festligt garnerad
runtom med dessa humlerankor, men han bara betalte
och betalte. Inte allt på en gång. Det skulle aldrig fallit
honom in, det föll aldrig den tidens Sverge in, det skulle
skrämt handlandena själva. Nej, litet åt gången.

— Det är så trevligt! Det är så trevligt! sa
farbröderna bakom disken och gnuggade händerna, och till sist
visste varken de eller patron Lack ut eller in i dessa
timmerlass av räkningar, med avbetalningar och rest och
avdrag för brandpremier och moträkningar för
bevakning i konkurser, etc., etc., etc.

3 Nordström

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:28:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/markattan/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free