- Project Runeberg -  Planeten Markattan : en liten förhistoria /
41

[MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igenom före graven. Ja, det är sannfärdligen, så man kan
skämmas ögonen ur sig, då inte dom har vett att
skämmas själva, som största skammen skulle ha! sa gamla
öbacka, och alla dess nästippar voro nästan dilleröda av
harm.

Ty till all denna fåfänglighetens värld, dit hörde nu
också — gissa vem? Jo, patron Lack på höjden.

Bara tänka sig detta: först bygga stora gulhuset,
ensam, högst över stån, och så ta stans vackraste flicka och
så göra bröllop själv, och så knappt ha henne i graven,
förrän han skriver efter, skriver efter en utländska, en
barnunge och en strålande ängel och gifter sig med henne
och — så! — skaffar sig badkar! En öbackabo! Gammal
öbackabo! Badkar! Nej! Om icke allt detta drog straff i
sina spår, då kunde man lika så gärna sluta med ens att gå
i kyrkan och börja spela vira och dricka toddy i stället
under högmässotid.

Nå, hur hade det gått till, och vad var det egentligen
som hänt?

Jo, ostridigt: första fru Lack var död, sedan hon gett
livet åt fyra barn, en gosse och tre flickor. Hon hade varit
för god för denna världen, hon hade icke en dag i sitt
liv gått utan tårar i ögonen, hon var rädd, när patron
Lack gick ner till rakstugan, att barberaren skulle skära
halsen av honom, hon var rädd, när han åt, att ett
fiskben skulle mörda, en potatis kväva honom. Hon var
rädd, när hon hörde namnet på någon kvinna, att denna
kvinna skulle ta honom ifrån henne. Så grät hon. Det var
ljuvt, men det blev lite enformigt. Så dog hon.

Där stod patron Lack i ett huj ensam med sina tre
flickor, två svartögda, en blåögd, omkring sig, och som
vanligt vilade han inte på hanen. Han överlät barnen åt
mamsell Styf, och mamsell Styf hade huset på sina fem

3i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:28:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/markattan/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free