- Project Runeberg -  Planeten Markattan : en liten förhistoria /
53

[MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hördes, bara sågverk, som gnisslade och fyllde luften med
lukt av kåda och harts, icke gamla, gamla familjer, som
icke gjorde någonting och icke gjort någonting på
generationer, bara gäspat och varit grevar och markiser, utan
i stället snusiga bönder, som luktade jord, gödsel och,
värst av allt, sig själva, och sågverksdisponenter, som
man inte visste, var de kommo ifrån, och bokhållare,
som fingo dille, ja, kort sagt: mitt uppe i denna
sub-arktiska, blåsiga lilla hamnstad gick fru Lack nummer
två på de krokiga, backiga gatorna med stora, vidöppna,
blå ögon, hälsade vänligt på alla, log och skrattade
hjärtligt gott, men var långt, långt borta. Ty hon satt på
stranden av Seinen och såg Frankrikes lätta himmel eller
lustvandrade i Hyde Park i London eller bland de gamla
ekarna i Fräulein Haumans flickpension i Hannover icke
långt från Hamburg, vid Nordsjöns smaragdgröna
vatten, där atlantångarna avtecknade sig mot den brinnande
västerhimlen på sin väg till Amerika, dit fru Lack
regelbundet skrev fyra gånger om året till sin syster, som var
pianolärarinna i Omaha och fattig och döv men glad som
en lärka ändå.

Ja, det var fru Sarah Lack.

Patron Lack för sin del hade aldrig sett annat än
öbacka så när som på Trondhjem, dit han under sin
glada ungdom en gång, som pianist, följt ett resande
teatersällskap, och hans ungdoms flammor hade icke sett
mer. Den ljuva Mia Mandelin hade aldrig varit utanför
öbacka. Och deras nöjen hade varit helt annorlunda
än Miss Sarah Grant’s. De hade jublande åkt med sina
tillbedjare bland gymnasisterna på stans gödsellass, de
hade haft veckans roligaste stunder, då de om
lördagsaftnarna legat på knä utanför sina hem och rensat
trottoaren från ogräs med en gammal slö, kasserad slidkniv

53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:28:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/markattan/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free