Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XVIII - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hybris! Nu komma straffet, Ferdinand! Nu komma
straffet! Och rättvist! Si, det ska du lida, begrip du! Så du
få inte ett öre tå mig! Och nu kan du gå!
Då flög patron upp och ryggade så, slog händerna för
ansiktet och föll på knä.
— Si, si, si du! Så skulle du ha gjort för Gud, så hadde
du int behövt göra’t för mig, fattig, syndig människa.
Och det löna int ändå, begrip du, va än du gör!
Då reste sig patron Lack blixtsnabbt och skrek:
— Fähund! Det är, vad du är! Och alltid har varit!
Som suger ut bela stån!
Borgmästarn klappade honom leende på axeln.
— Si du, nu känn jag igen dig, Ferdinand! Och tyck
om dig! Och sen, si du, när du, när du ha böta för vad
du ha synda, si du, då kan du komma tillbaka! Jag ska
skriva på då! Femhundra kronor, och sexhundra! Det
som är lagom för dig, begrip du ... Lagom för dig!
Patron Lack hade bara vänt helt om och försvunnit
ut genom dörren, ut i vinterkvällen.
XIX
När han kom hem, var huset dödmörkt. Fru Lack satt i
sängkammarn och stoppade barnens strumpor och
lustvandrade längs Seinens paradisiska stränder. Patron Lack
smög sig in i sitt rum, tände tyst lampan på sitt
skrivbord, satt en stund rätt upp, fällde sedan huvudet i
händerna mot bordsskivan och satt så länge.
Till sist reste han sig, ögonen voro torra, ansiktet
lugnt, han strök sig över pannan och sade bara lågt:
— Jag orkar inte längre!
Gick på tå med ett ljus i handen ut till stora 1600-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
